Smutskastning i stället för välgörenhet
Såhär i juletid är det många som skänker pengar till välgörenhet. Nu finns möjlighet att i stället låta dina extra slantar gå till att driva en helt osaklig rättsprocess mot mig.
Ja, det kan verka helt absurt – men är faktiskt en realitet. I en insamlingsfilm vädjar MMRK-medlemmarna Doubakil och Abdullahi, med side-kicks, om finansiering av den stämning som de lämnat in mot mig och som någon gång under våren ska behandlas i rätten.
Abdullahi och Doubakil anklagar mig alltså, utan något som helst stöd från polis eller åklagare, för förtal utifrån vad jag skrivit på min blogg. Mitt motiv, hävdar de, skulle ha varit att ”kränka målsägandena på grund av deras trosbekännelse”.
Kontexten är att förvaltningar inom Göteborgs Stad vid tre tillfällen sagt nej till att stödja arrangemang som ensidigt skulle ha dominerats av MMRK-representanter. Social resursförvaltning konstaterar, exempelvis, i en del av sin motivering att staden inte ska ”samarbeta med verksamheter som vi inte kan vara säkra på ställer sig bakom demokrati och mänskliga rättigheter”. Det har rört sig om samtal efter visningar av filmen ”Burka Songs 2.0”, vilken i sig inte är något problem, samt om en heldag på temat ”antirasistisk hiv-prevention”.
MMRK-medlemmarnas anklagelser är fullständigt orimliga. Deras argumentation är oklar och tunn. Det jag skrivit är att de är extrema röster som bjudit in och försvarat terrorister. Jag har också noterat att MMRK:s påstådda försvar av rättigheter regelbundet går över i ett aktivt försvar av terrorister och deras agerande. Mot den bakgrunden har jag uttalat mitt stöd till förvaltningarnas beslut.
Mina beskrivningar – som gjordes för att klargöra min hållning i en offentlig kommunalpolitisk debatt – är väl belagda med källor och referenser. Här finns en sammanställning. Jag har också fått en mycket stark uppbackning för mina ställningstaganden. Ett flertal personer med utmärkta kunskaper på området, bland andra Magnus Sandelin och Magnus Ranstorp, har konstaterat att jag är helt rätt ute. Ledande ledarredaktioner – som DN, GP och Sydsvenskan – har dragit samma slutsats.
Men icke desto mindre rullar processen på. Vem som helst kan driva en helt egenkonstruerad civilrättslig process av det slaget. Den risk de tar är att de kan tvingas stå för höga rättegångskostnader. Därav den påtagliga ivern hos MMRK-medlemmarna att försöka få andra att bidra.
Jag har från dag ett i denna historia varit noga med att vara transparent. Det är viktigt att visa en bredare publik hur en rörelse som MMRK faktiskt jobbar. Deras smutsiga metoder behöver synliggöras. Därför tycker jag att det är relevant att även peka på den, minst sagt märkliga, insamlingsfilmen.
Det här med att attackera meningsmotståndare är inte helt ovanligt i deras kretsar. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) har skrivit en viktig rapport i ämnet. Taktiken går som regel ut på att gravt felaktigt stämpla någon som ”rasist”, ”islamofob” eller något liknande samt att sedan gå vidare med andra former av press och påtryckningar. Syftet är tydligt: att tvinga till tystnad.
Jag har inga svårigheter att stå emot. Problemet är att det finns personer i andra positioner som inte har realistiska möjligheter att göra det. MSB lyfter problemet med att t ex tjänstepersoner, inför hot om den här typen av svartmålning, ibland väljer att avstå från att framföra viktig och helt korrekt kritik.
Till saken hör – och detta har möjligen något med insamlingsfilmen att göra – att Abdullahis och Doubakils sätt att förhålla sig till terrorister verkligen inte åldrats med värdighet. De har helt enkelt varit fruktansvärt fel ute.
De ägnade ett tag en hel del debattutrymme åt att driva tesen att återvändande IS-terrorister, som de skapat olika förskönande omskrivningar för, nog inte skulle ses som någon risk i det svenska samhället. Den tesen, som aldrig var det minsta trovärdig, har med facit i hand smulats sönder. Nu finns det knappast någon seriös bedömare – vilket flera medier rapporterat om – som inte ser att det i gruppen av återvändande IS-terrorister finns en allvarlig samhällsrisk.
MMRK ägnade ett tag också stor energi åt att försvara terroristen Munir Awad – som i dagarna friges efter att ha avtjänat ett långt fängelsestraff för att ha deltagit i planeringen av ett bestialiskt attentat mot Jyllands-Posten. Innan fängelsetiden – men efter det att han tillfälligt gripits på terrorrelaterade misstankar på resor till Somalia och Pakistan – bjöd MMRK in Awad, vid sidan av bl a den terrordömde imamen Ali Berzengi, till ett seminarium samt publicerade, ihop med terroristtillvända Cage UK, en vitbok där han framställdes i positiv dager.
Så visst. Man kan skänka pengar till en helt osaklig rättsprocess mot mig. Men samtidigt: Om man har pengar över finns det väldigt många väldigt mycket bättre sätt att använda dem.
