Sjukvården gör mig gråtfärdig

Idag har jag gått och tittat på mobilen sen kl 09, jag har svurit och jag har varit så jävla noga att dubbekolla att ljudet är på mobilen och att jag hade med den överallt just för att jag hade en inbokad telefontid med läkare. Denna gången fick jag ingen tid som man brukar få, utan bara att hon ska ringa mig någon gång under dagen den 3/3.
Klockan är nu 20.30 och läkaren har inte ringt ännu. Jag suckar djupt och känner mig fan gråtfärdig. Jag är trött på detta. Att sova dåligt, att magen blir fucked up av ledmedicinen. Att den syrehämande tabletterna inte hjälper mig. Räcker det inte med att jag varje jävla dag ska behöva stå ut med denna jävla led och muskel värk som plågar mig?
Den senaste veckan har jag haft minimal aptit. Jag har försökt ta värktabletterna för att jag ska orka göra saker, för att värken inte ska plåga mig så mycket, för jag vill inte att den tar över mitt liv och att jag stänger in mig här hemma , bara för att jag har ont. Tabletterna lindrar värken i lederna och musklerna men magen fixar dom inte.
Antingen tar jag ledmedicinen och orkar göra saker och ting och går med brännande och kramper i magen och behöver springa på toaletten x antal gånger eller så skiter jag i att ta medicinen och har en plågsam värk men en mage som fungerar bra ?! Pest eller kolera?!

Jag är så trött på detta.
Jag har inte orkat ta mig till gymmet just för jag sovit dåligt, ätit dåligt och antingen haft problem med magen p.g.a medicinen eller haft för ont i lederna. I fredags kunde jag inte jobba p.g.a dålig sömn, migränanfall och vänstra handleden gjorde så ont att bara röra.
Och kom nu inte med att jag förstår inte hur du orkar göra detta och detta, för att din fibromyalgi är si och så, jag skiter högatningsfullt i hur din fibromyalgi ter sig, för den ter sig inte lika hos alla och jag väljer själv hur jag lever mitt liv, hur jag hanterar min fibromyalgi. Fibromyalgi är en jävla sjukdom och jag önskar inte ens min värsta fiende detta och jag önskar folk kunde vara lite mer förstående i stället för att försöka förklara för andra med samma sjukdom hur dom ska leva sitt liv när man vet att fibromyalgi kan te sig så jävla olika.

Men jag ger inte upp. Jag behövde bara få ur mig skiten och slippa massa frågor om hur jag mår. Just nu ikväll känner jag bara helvetes jävla sjukvård. I morgon är en ny dag och nya beslut om hur jag hanterar just morgondagen beroende på måendet och fortsätter min kamp om att förhoppningsvis vaknar jag upp med ett leende, att värken håller sig i lagomdos och så ringer jag sjukvården igen och påminner dom hur min fantastiska röst låter- Det är ju ingen risk att dom glömmer bort denna stjärtisen i alla fall!