Ny taktik med Corvara

Corvara är en-manshäst ut i hovspetsarna. Innan så har jag låtit andra rida henne, men det har inte riktigt funkat. Inget fel på deras ridning som är här, men det har inte fungerat. När Linda var här sist så fick jag hoppa upp och rida Corvara, och hon sa att det blev en helt annan häst. Hon vet att jag är hennes ledare och mamma, och det är inte så konstigt eftersom jag gett henne ALLT och tränat väldigt väldigt mycket från marken.

Så nu är planen att bara jag rider henne. Och efter bara några dagar när jag ”tagit över” så är hon som en helt ny häst. Så himla positiv, framåt, bråkar inte och känns så himla glad och positiv till allt. Det värmer ju såklart i mitt lilla mamma-hjärta även om det är väldigt väldigt mycket jobb med henne. Jag är beredd att ge henne allt och jag älskar den hästen lika mkt som jag älskade Lalle.

Det är så enormt härligt att ha en häst som man känner älskar en tillbaka, lyssnar och har respekt för en som de inte har för andra. Även om det låter konstigt så älskar jag det. Egoistiskt eller naturligt, det vet jag inte.

Hon har ett sånt himla fint steg, i framtiden kanske man skulle testa att ställa upp i en dressyrtävling med henne för att variera. År 2025 kanske….haha… Då har vi 10 år på oss att träna och jag har 10 år på mig att lära in programmet

Åh herregud man ser ju ut som en bajsnödig mupp på många av bilderna, men fokusera på Corvaras steg istället haha