Lemoncurd, rödbetor med pistage, saker att göra, en frisyr att älska och några olika stilar.
Förkylningen bröt ut och jag skickades hem tidigare från jobbet för att gå hem och bli frisk. Själv hade jag inte räknat med att det skulle blossa upp, på allvar, men så fort jag loggat ut ur systemet kände jag hur hela kroppen andades ut, axlarna åkte ner och hur viruset spred sig med ilfart i hela kroppen. Märkligt att det går att känna en sådan sak, att kroppen bara ger upp och tar emot. Tanken var att kurera mig och vila tills jag blev frisk, men den som lever med barn vet lika väl som jag att “vila” inte existerar på kartan då. Det är alltid barnen först, vi sist och på tal om det så tyckte jag att Elsas text var så talande om att “…man bryr sig inte lika mycket om sig själv längre utan har fokus på den där delen av en som inte kan ta hand om sig själv och som välter ut yoghurtskålen vid frukost.” Det är ju precis så det är, eller ja så det har varit för mig. I små, små doser har jag tagit hand om mig, lagt på fokus på mig själv men det är ändå mer än sekundärt. I höstas när Signe bara var några månader kände jag av det rejält och jag har fortfarande inte vant mig vid personen i spegeln. Jag längtar efter mer utrymme för att få ta hand om mig själv, jag saknar personen, som de fortfarande ouppackade, klänningarna i flyttkartongerna vittnar om. Att få läsa böcker kontinuerligt så att tankarna får röra på sig mellan mer än det allra nödvändigaste. Samtidigt älskar jag den här tiden och vill aldrig att den ska ta slut? Det känns redan nu som att en del av mig förstått att det här är det viktiga, att den här tiden är den viktigaste i mitt liv. Att det kommer finnas tid för annat, sen. Och i samma insikt viskar en liten röst frågande men när är sen då?
Nåväl, sånt kan jag fundera på i ett par dagar nu för Hugo har tagit barnen med sig till sina föräldrar i Skövde. Till mexitegelvillan som byggdes färdig precis innan han föddes, till det lilla lugna villakvarteret. De ska springa (krypa) nakna i gräset på baksidan av huset, bada i en uppblåsbar pool, äta kakor ur kakburken med farfar och sova i gillestugan. De har ett par härliga sommardagar framför sig. Säkert kommer de grilla och åka på utflykter. Själv har jag varit förvirrad sedan de åkte, jag vet inte vad man gör med all den här oplanerade tiden. Jaja, nåt kommer jag väl på.
Älskar rödbetor, det bästa jag vet är rödbetssoppa men marockanskt rostade rödbetor med granatäpple och pistage känns ju som en värdig utmanare i den kategorin.
Surdegsbröd med tomater, basilika, flingsalt och olivolja till lunch imorgon kanske?
Väljer alltid syrligt framför sött och ska absolut göra den här chiapuddingen på kokosmjölk med lemoncurdsmak till morgondagens långfrukost.
Evighetsbuketterna. Kanske inte lika “inne” nu som förut, men fortfarande precis lika vackra. Det vore fint med en sån här bukett ovanför en säng. Eller ett matbord.
Någon dag vill jag ha en sån här utsikt. Förresten, vad Babes in boyland är duktiga på det där, att fånga ögonblick.
Den här står på att göra listan.
Sånt här vill man ju gärna ha på en hylla eller två. Jag är inte mycket för ansikten och huvuden men kroppar är ju fint.
Hade ju varit kul att hinna med något sånt här innan gänget kommer hem. Kanske på en dyna till balkongen?
Johanna Bradfords hyllor har varit inspiration för våra egna som vi satte upp igår. Ska bara måla in våra och sen är det klart.
Så vansinnigt fint hos The apartment i de här tonerna.
Jag är så trött på mitt långa hår, det måste bort. Jag drömmer alltid om långt hår men det är så tjockt att det liksom bara hänger. Och kräver mycket jobb. Kort hår behöver man bara föna, spraya och sen är man klar. ÄLSKAR den här frisyren.
De här tre nedersta bilderna är ganska talande för vad jag gillar – vitt och romantiskt, rutigt, flowy och härligt och sen chict och enkelt men elegant.
