Franken och landet

Frank älskar att vara på landet och jag älskar hur självklar och självständig han är när vi är här.

Ibland hör man hur han stånkar i hallen för att han håller på att sätta på sig sina stövlar och sen hör man ljudet av att han öppnar dörren och bara kliver ut. Ibland säger han hejdå först och vinkar, ibland går han bara ut.

Han rör sig obehindrat upp och ner för trappan och vill gärna vara där hans storebröder är.

Ofta sitter han i fönstret i trappen och spanar efter fåglar och katter. När han ser någon ropar han glatt "Kaj! Kaj!" och så vinkar han frenetiskt och försöker öppna fönstret.

Frihet. Det är fint det.