True colors/

Hej hopp!

Har drunknat i färglära de senaste veckorna men äro nu åter på interwebs, lagom till höstlovet woop woop! Här kommer en liten “här-är-ditt-fast-mitt-liv” från den senaste radioskuggan:

Fick för mig att det vore fett med två veckors socker-detox a’ 6:1 och nördade in mig helt i det – i cirka fyra dagar.

Inbillade mig i samma veva att det vore skönt med två lugna helger – det höll i cirka lika många dagar. Har hunnit med både skolfest med tema film (där jag “klädde ut” mig till en groupie från Lords of Dogtown = oerhört långsökt men som den maskeradskeptiker jag är tog jag det som fanns i garderoben haha! Men kompenserade iaf med en sumodräkt lite senare) …

… och häng med mina bästa gäris både hemma och på dansgolv.

Min supergranne lärde mig att en skall skåla in varje nytt konstverk en köper hem – så när husbandet kom hem med den där tavlan jag förälskat mig i (på Röda Korsets second hand) var vi ju såklart tvugna att göra just det.

På tal om konst och sånt har ni väl inte missat att jag (med flera) ställer ut på Studio31 i Luleå hela oktober? Så passa på att pipa förbi nu sista helgen!

Husbandet pep förbi med rosor på vernissagen – han kan min man! <3 De står nu smått vissna på köksbordet, men har som inte hjärta att kasta dem.

Passade även på att städa upp mitt materialkaos – alltså herregud, om det är så här mycket jag lyckats samla på mig på dryga två månader – hur tusan skall detta sluta?

Andra veckan på färgläran har vi ägnat åt hybris – läs metaselfies a’ oljepastell-kritor. Uppgiften löd att tolka in sitt eget nylle i ett känt verk – jag valde Warhols tolkning av Marlyn Monroe. “GÖTT med barra fyra färger” skrockade jag belåtet för mig själv, tji fick jag! Har ni försökt få jämna färgblock med oljepastell-kritor? Don’t do it!

Dag ett:

Början på dag två (aka hopplöshetens förmiddag)

Slutet av dag två:

Dag tre (done!):

ÄLSKAR min geniklass, alltså smäller av pga inspirations-overload minst en gång om dagen – så sinnes duktiga!

Megaschlut efter att ha förlöst min första stora duk (ever) däckade jag ihop – och fick lite kärlek av Elin. Min stil har kallats många saker genom tiderna, men vem trodde den här gamla bratrevolten skulle sluta som mjukisfanatikern på bilderna nedan?

För att avsluta på topp, efter ovan sunkchock, bjuder jag på förra veckans bästa bild från vår skolrestaurang – jag kallar den “No shit Sherlock!”.

Kärlek

/K