"Det var inte meningen att våldta" - om manligt tolkningsföreträde, samtyckeslagstiftning och jämställdhet

Kvinnan berättar i förhör om hur hon tvingades till både analt och oralt samlag samtidigt som han höll fast henne och slog henne med bland annat en örfil. – Jag visade tydligt att jag inte ville, så att han inte kunde missuppfatta det, säger hon i förhör. Rätten anser att det rent objektivt är bevisat att 27-åringen med våld tvingat kvinnan till sex. Det är däremot inte visat att han haft uppsåt till det, trots att partnerna inte haft någon överenskommelse om ett sexuellt spel.
Metro, 14-01-10 Alla är överens om att han tvingade henne till sex, att hon protesterade och var mycket upprörd efteråt. De hade inte kommit överens om BDSM-sex. Men han kan inte fällas för våldtäkt.
Han kan inte fällas för att han inte tolkade hennes nej som ett riktigt nej. Förövarens verklighetsuppfattning är vad domen baseras på. Manligt tolkningsföreträde är vad domen baseras på. Det är "objektivt bevisat" att han tvingade henne till sex som hon inte ville ha, medan han höll fast henne (särskild utsatt situation, någon?), men det går inte att bevisa att han hade uppsåt att våldta - och det krävs för fällande dom.

Ett rättssystem som baseras helt på förövares uppsåt och tolkning av verkligheten är inte säkert. Jag förstår att uppsåt är viktigt, det är därför vi skiljer på mord, dråp och vållande till annans död - men det är inte så att vi låter folk som dödar andra gå helt ostraffade för att de tolkade personen som levande. Jag förstår också att ord ofta står mot ord i likande situationer och att vi inte kan dömma folk enbart på basis av någon annans utpekande, det är inte heller rättssäkert, men när ord inte står mot ord - utan alla är överens om händelseförloppet - varför ska då förövarens uppfattning väga tyngst?
För att vi fortfarande lever i en våldtäktskultur där "objektiva" män får bestämma var gränsen för våldtäkt går. Vi lär tjejer att säga tydliga nej, inte killar att vara uppmärksamma på otydliga nej.
– Hon stönade fram tunna och lätta nej. Sättet hon sa nej på nu var väldigt bekant för mig som en del av sexet, jag kände igen det från andra tjejer, säger han i förhör och tillägger att det var väldigt tydligt för honom att hon ville ha dominanssex.
Okej, snubbis, du kanske har haft en massa ömsesidigt dominanssex förut (eller bara är en serievåldtäktsman) - det betyder inte att du avsäger dig ansvaret att kolla med en ny sexpartner om hon fungerar på samma sätt!
Eller jo, vänta, det är ju precis vad det betyder. Rätten har fastslagit det. Din verklighetsuppfattning gäller.
Förstår ni varför vi behöver en samtyckeslagsstiftning? Då skulle det räcka att hon bevisade att hon inte samtyckt, inte att hon varit i en särskilt utsatt situation och visat tydligt att hon inte ville och att han samtidigt förstått det och haft uppsåt att skada henne. En samtyckeslagstiftning handlar inte, som många tror, om att du måste bevisa att alla du ligger med vill ligga med dig* - bevisbördan ligger fortfarande på offret, på den som åtalar - men hon behöver bara bevisa att hon inte ville. Grundsynen förskjuts alltså med en samtyckeslagstiftning. Istället för inställningen: "Ingenting är våldtäkt om inte gärningsmannen håller med om det och femton miljarder svårbevisade omständigheter (särskild utsatthet, inte bara utsatthet) är uppfyllda", tar vi avstamp i: "Sex ska vara frivilligt och när ovilja markeras ska det respekteras".
ÄR DET ORIMLIGT FÖR EN RÄTTSTAT ATT HA DEN INSTÄLLNINGEN?!
Vi läser det en gång till: "Sex ska vara frivilligt och när ovilja markeras ska det respekteras." Nej, det är för tusan det mest rimliga jag har hört på hela året.
Det här innebär inte att allt gråzonssex kommer bli våldtäkt i lagens ögon. Har två personer sex med varandra och det plötsligt känns olustigt för en av dem, som kanske stelnar till men inte säger något, är det enligt mig och alla världens feminister inte okej någonstans av den andra personen att fortsätta - för jag tycker det är folks förbannade plikt att vara uppmärksamma på personer de har sex med! Men det kommer inte vara våldtäkt i lagens ögon, för förövaren måste kunna förstå att hen gör fel. Och det kanske inte heller ska vara det. Det måste finnas en klyfta mellan utopiskt fantaistiskt ömsesidigt sex, och brottet våldtäkt som kan sätta människor i fängelse. Det ska inte vara ett brott att ha lite småtrist sex, att råka somna eller misstolka en otydlig signal, även om vi förstås ska jobba på allas ömsesidiga ansvar i sexuell sitation. Men grejen idag är att gränsen för vad som får vara våldtäkt i lagens ögon dras alldeles, alldeles för långt bort, med alldeles alldeles orimliga beviskrav.
Jag tror att vi måste jobba på två fronter, som förstås påverkar varandra. Dels förändra lagen så att en rimlig mängd våldtäktsmän kan bli fällda, inte bara de som erkänner. En samtyckeslagstiftning sänder signalen att frivillighet är viktigt, snarare än att "det är dumt att förgripa sig på folk i särskilt utsatt situation medan du inser att du håller på med det", och den kan få fler att våga och orka anmäla. Men den kan inte ensam förändra våldtäktskulturen. Det måste vi göra samtidigt, på en annan front: med ett mer jämlikt samhälle där allas tolkningar väger lika tungt, där våldtäkt slutar banaliseras, stigmatiseras och bli till skämt, där överlevare respekteras och får den hjälp som behövs oavsett reaktioner efteråt, där ingen lär sig att de har rätt till någon annas kropp genom uppfostran eller ständig mediaexponering, där sexualiteten blir lika tillgänglig för alla kön och där män får lära sig lyssna på andras signaler.
Jag är helt övertygad om att jämställdhet minskar våldtäktskultur, och faktiska brott. Inte bara för att kvinnors och transpersoners erfarenheter får påverka lagstifting och offentlig debatt i högre utsträckning, eller för att fler än ett köns tolkningramar får avgöra var gränsen går - utan också för att själva grunden där någon anser sig ha rätt till någon annans kropp rimmar illa med tanken att vi alla, oavsett kropp och erfarenheter, är precis lika mycket värda.

/Zäta
*Sedan tycker jag förstås att det här borde vara den rimliga inställningen till allt sex, för alla, alltid - att du är helt säker på att alla inblandade vill. Men vore det fallet skulle vi ju inte behöva en våldtäktslagstiftning alls.